Vi har tidigare skrivit om språkets betydelse för Theory of mind, hur vi uppfattar världen och andra människors känslor. Senaste numret av Psychological Science tar upp en ny forskningsrapport som utförts av Francesco Foroni vid Amstedams universitet och Gün R. Semin vid Utrechts universitet. Den undersöker hur vi påverkas muskulärt när vi läser ord som behandlar känslouttryck, till exempel ”le” eller ”att gråta”, och resultaten visar att reaktioner uppstår i muskler som korresponderar med ordet när man läser det.
När försökspersonerna i studien till exempel fick läsa ordet ”to laugh” (att skratta) uppmättes reaktioner i Zygomaticus major som hanterar ansiktsuttryck. Intressant nog var effekten större vid verb än vid adverbial eller beskrivande ord, till exempel ”rolig” eller ”frustrerande”.
Foroni & Semin tog resultaten ett steg längre och undersökte om reaktionen påverkade försökspersonernas bedömningsförmåga. Försökspersonerna upplevde att tecknade serier som forskarna presenterade var roligare om de hade föregåtts av ett positivt känslomässigt ord. Det fanns dock en skillnad i kontrollgrupperna. I den ena gruppen fick försökspersonerna hålla en penna mellan käkarna för att undvika en reaktion i muskeln, men inte i den andra gruppen. Försökspersonerna i gruppen som fick reagera fritt visade sig bli påverkade av orden (som visades subliminalt) före serien, men försökspersonerna i gruppen som hade begränsat möjligheten att reagera visade sig inte bli påverkade av orden.
Det som är intressant med studien är att det kan visa att kropp och tanke hör samman, något som länge varit en grundtanke inom coachning. Det visar naturligtvis också återigen att vi är starkt influerade av språket.
Trevlig fortsättning på dagen!
CoachCorner/Jimmy
Zygomaticus major
