Jobbcoachning har gett bra resultat både i Blekinge och Norrköping och det är naturligtvis väldigt glädjande! Något som dock klingar lite märkligt i mina öron är formuleringen ”Efter den senaste tolv veckors perioden hade coacherna hittat jobb till mer än hälften av de arbetslösa som de handledde. ” i BLT och ”Hittills har jobbcoacherna gjort 560 företagsbesök och många av dem har lett till praktikplatser och arbeten.” i Folkbladet. Det borde väl vara klienterna som blivit motiverade till att söka och finna jobben? Jag kan förstå att det är viktigt för jobbcoacherna att skapa relationer till arbetsgivaren, men att gå ut och ”skaffa arbeten” rimmar ju dåligt med ett coachande synsätt där klienten hittar kraften och möjligheterna själv med hjälp av coachen?
Eller är det så att det som det som de har utfört i Norrköping och Blekingen kallas för coaching men snarare handlar om förmedling av arbeten?
Vad tänker ni om det här?
Trevlig sommarkväll/Jimmy
